Jag är nöjd med det arbete jag genomfört under dessa veckor. Visst har det skett misstag men det har jag kunnat rätta till efterhand som projektet fortskridit. Jag har introducerat nya sätt för barnen att få utlopp för sin kreativitet. För barn är möjligheten att få skapa viktigt för dem i deras eget identitetsskapande. Att få möjligheten att lära känna sig själv genom filmens och fotografiets värld.

För barngruppen har det varit nyttigt på så sätt att de lärt sig att samarbeta, lyssna och att ta hänsyn till varandra. Det är ett av verksamhetens övergripande mål för terminen och något som det arbetas mycket med. Barnen har även fått tillit för sin egen förmåga genom att de själva fått se resultaten av det de skapat och att de fått dela det med de andra i gruppen vid filmvisningen och via boken. De har skapat ett sammanhang.

Ett bevis på att det jag har gjort har gått hem hos barnen är att flera av dem har installerat appen i sina egna telefoner. Allt för att på egen hand kunna skapa sina egna filmer!

I andra momentet bestämde jag mig för att jobba med stop motion film. Jag tycker att det kändes som en bra uppföljning till fotograferandet där barnen jobbat med olika perspektiv. Genom att filma övar barnen sig på att omsätta sina ideér i handling på ett kreativt sätt. I filmande tillkommer lite flera moment som t ex skapande av en enklare synopsis och sedan en manusskrivning. Även om det inte var ett måste för att kunna genomföra detta moment så ville jag att barnen skulle bli bekanta med uttrycken. 

Jag ville att filmandet skulle ske på ett enkelt sätt så att barnen skulle kunna använda sig av tekniken även där hemma. Efter lite sökande och testande hittade jag en gratis app till Ipad som heter Stop Motion. Appen är enkelt utformad och alla kan utan förkunskaper förstå sig på hur den ska användas. Eftersom appen är gratis kan den laddas ner av alla som har en smartphone eller surfplatta. Alltså lättillgängligt vilket jag tycker är viktigt.’

Jag gjorde likadant som jag gjorde i första momentet och inledde med en powerpoint. Jag tycker att det är ett bra sätt att väcka intresse hos barn och använder gärna mig av den metoden. Powerpointen innehöll olika youtubeklipp där stop-motion tekniken används. Jag försökte hitta lite olika sätt de använt tekniken på för att inspirera så många som möjligt samt visa att det finns flera olika sätt att gå tillväga.

Jag pratade om hur man går tillväga på bästa sätt när man ska göra stop-motion film. Pratade om vad en synopsis och vad ett bildmanus är. Jag tycker att det är viktigt att de lär sig uttrycken även om de inte använder dem i full utsträckning i denna enkla produktion. Många av barnen tvivlade på sig själva efter att de sett youtubeklippen och menade att det skulle de aldrig klara av. Jag peppade dem och lovade dem att hjälpa dem att komma igång vilket knappt behövdes när de börjat komma igång. Att återigen få välja och vraka ur lådan med alla smågubbarna och samtidigt få leka lite, vilket är lite tabu för en tolvåring, tror jag barnen uppsakattade mycket. 

Att skriva manus hanns inte med utan alla var så sugna på att börja direkt vilket jag tyckte var ok eftersom jag förstod att de efterhand själva skulle komma underfund med att det kanske vore bra att ha något att utgå ifrån. Det viktigaste var att lusten att skapa hade väckts!

Flera olika filmer skapades och barnen var mer eller mindre nöjda med sina resultat. Jag lade över alla färdiga filmer i Imovie och redigerade ihop en film att visa på mellis veckan efter. En av filmerna lades även ut på deras blogg så att alla föräldrar skulle kunna ta del av deras skapande.

Jag samlade mina fritdsbarn, de var ungefär tjugo stycken den dagen, i ett klassrum för att visa dem min powerpoint. I powerpointen hade jag samlat bilder som var tagna av konstnären Slinkachu, blandat med bilder jag tagit själv. Jag hade även med en film som handlade om skapandeprocessen när Slinkachu fotograferade. Jag pratade om Slinkachus fotoböcker som är vida kända och försökte på bästa vis inspirera dem till att ta tag i uppgiften. Jag försökte även involvera barnen i diskussioner om bilderna. I slutet fick barnen ett uppdrag som lät så här:

Att jobba två och två funkade inte riktigt så jag bestämde tillsammans med barnen var de fick vara och hur de skulle jobba. Vissa ville vara i grupp medan andra ville vara själva. Jag tyckte att det var viktigare för barnen att själv få bestämma så att de skulle kunna koncentrera sig på uppgiften helt och fullt. Vissa kom i gång själv meddetsamma medan andra behövde lite hjälp på traven. Jag försökte förhålla mig som en inspiratör till deras skapande genom att ge dem ideér och låta dem upptäcka själva bara genom att finnas där och prata och tipsa. Genom att arbeta tillsammans övar barnen på att samarbeta och att visa hänsyn gentemot varandra och gentemot de andras idéer. De lär sig att kompromissa och att förhandla, kvalitéer som är bra att ha i ett entreprenöriellt sammanhang.

Alla bilder som strömmade in lade jag över i datorn och skrev ut i färg. Tillsammans med några av barnen klistrade vi upp dem på färgat papper och satte ihop som en bok. En av tjejerna fick bestämma hur framsidan skulle se ut och gjorde den själv genom att klippa och klistra ihop ett collage av allas bilder.

Boken har sedan fått hänga vid fritidsets ingång till allas beskådan.

Jag har haft i uppdrag att planera, organisera, genomföra och utvärdera ett ”kreativt rum” tillsammans med min LUF:are och min barngrupp på min praktikplats. Det kreativa rummet ska erbjuda praktiska övningar som ska kunna få barnen att börja tänka i nya banor. 

Det projekt som jag bestämde mig för att utföra behövde lite rekvisita. I första steget var tanken att vi skulle fotografera. Då behövs något att fotografera med. På fritidset har barnen tillgång till 15 st I-pads vilket funkade bra. I första momentet i Little People var tanken att vi tillsammans skulle göra en egen fotobok med bilder som barnen själva komponerat inspirerade av en street artist som heter Slinkachu. Han fotograferar bilder där små figurer placeras i sådana sammanhang så att de ser ut att vara i naturlig storlek. Han använder sig av olika perspektiv för att få fram dessa effekter. Jag ville få barnen att själva upptäcka hur de skulle gå tillväga för att få fram de effekter som eftersträvades. I andra momentet var tanken att vi skulle arbeta med stopmotionfilm och även där behövdes det rekvisita.

Smågubbar och figurer hittade jag hemma i mina gömmor, t ex tomtar, legogubbar, små soldater och superhjältar. Jag ville har så stor variation som möjligt för att få alla barn att hitta något de skulle vilja använda.

Vi bestämde oss för att använda en studiedag som förstadag på projektet. Detta var väldigt bra eftersom det skulle göra att vi hade många timmar på oss att jobba med projektet och komma igång på riktigt

Jag bytte praktikplats denna termin och ville därför främst lägga tid på att lära känna verksamheten och barnen, mycket för att jag utefter det ska kunna hitta någon aktivitet som kan passa. Skolan jag har befunnit mig på tar emot barn från årskurs 4 upp till årskurs 9 och de barn som går på fritids är mellan 10-12 år gamla.

På fritids går det övervägande killar, ungefär två tredjedelar. De flesta är intresserade av sport och kräver ganska mycket för att vara nöjda med sin tillvaro därför såg jag det som en utmaning att få dem att bli intresserade av det jag kunde erbjuda i mitt kreativa rum. Jag är själv väldigt intresserad av att använda digitala hjälpmedel i undervisningen så därför bestämde jag ganska snart att det skulle vara något digitalt vi skulle syssla med. Jag anser att om det är något jag brinner för och är engagerad i kan förhoppningsvis min enusiasm smitta av sig på barnen.

Jag tänkte en hel del på planeringsmodellen i Wagner, Rydstavs bok Vilja och våga, när jag planerade hur mitt arbete skulle läggas upp. Det hjälpte mig att få med alla de ting som kan anses viktiga i en planering av ett projekt. Förvisso var detta inget större temaarbete men de flesta frågeställningarna funkar även när man planerar mindre projekt.

Jag bestämde mig för att arbeta med ett projekt som jag har valt att kalla ”Little People”. Det går ut på att låta barnen aktivt själva få skapa och att genom enkla medel stimulera deras kreativitet för att få dem att vilja pröva egna ideér och lösa problem som uppstår längs vägen. Att främja deras entreprenörskap helt enkelt. 

En av frågeställningarna var: Vad förstår de redan? Vilka föreställningar har de? 

För att finna svar på detta bestämde jag mig för att först och främst prata med min handledare som sitter inne med en massa värdefull kunskap om barnen. I samråd med min handledare gjorde jag en inspirationspowerpoint vars syfte var att väcka intresse och att informera eleverna vad som förväntades av dem. Tanken var att jag under tiden som powerpointen visades skulle kunna föra en diskussion med barnen så att jag på så vis fick svar på frågeställningen.